martinabjuhr

Tog en promenad till kyrkogården.

Det ger ett inre lugn på något sätt att vara där.

Det är tyst, vackert och väldigt fridfullt.

Här på Östra ligger min ena farmor , så det är fint att gå hit och minnas ibland.

Min andra farmor ( som uppenbarligen bara är död på låtsas ) , ligger på skogs.

Den vackraste kyrkogården av alla.

Där ska jag också ligga när jag dör.

Kanske lite deppigt inlägg men jag tycker att det är jätteviktigt att våga prata om döden.

Hur man vill ha det efteråt till exempel , jag vill att mina nära och kära ska veta.

Satte mig på en bänk här, och trots att vägen inte ligger så långt bort är det knäpptyst här.

Rofyllt och väldigt lugnande.

Puss och kram på er och ta hand om er själva och alla ni älskar.