Är supernervös och har en klump i magen för imorgon.. Vet ju så väl hur jävla jobbigt det kommer bli att behöva säga ett sista farväl till en nära vän. För det var vad du var för mig, någon jag kunde prata med om allt. Det blev en speciell kontakt mellan oss och det känns så jävla orättvist att du inte finns med oss längre. Men samtidigt vet jag att du hittat ett lugn som du letat efter och jag vet att du är trygg nu. Känner att det kommer bli så fint att få chansen att lägga rosen hos dig och få säga till dig att sova så gott nu. Men min saknad är evig och du finns för alltid hos mig underbara människa. Vi ses i Nangijala.